Kommunerna ska enligt lagstiftningen ha full kostnadstäckning för livsmedelskontrollen genom avgifter från företagen. Hur hög avgiften blir för olika typer av anläggningar beror på verksamhetens livsmedelshygieniska risker.
Riskklassificeringen baseras på tre faktorer:
- Typ av verksamhet och vilka livsmedel som hanteras.
- Produktionens storlek (antal portioner per dag/antal anställda/ mängd livsmedel som tillverkas.
- Om livsmedlen ska ätas av känsliga grupper (barn under 5 år, sjuka, gamla eller allergiska personer).
I en särskild erfarenhetsklassificering vägs det dessutom in hur väl företaget förebygger risker och följer lagstiftningen. Detta innebär att skötsamma företag behöver mindre kontroll och därmed får lägre avgift. Fyra erfarenhetsklasser används A-D, där A har lägst avgift. Nya anläggningar där kontrollmyndigheten inte har någon kunskap läggs i erfarenhetsklass B.
Om kontrollen visar på brister i verksamheten, krävs extra kontroll för att se att bristerna har åtgärdats. Denna extra kontroll betalas av det ansvariga företaget och ingår inte i den årliga kontrollavgiften.
Uppdaterad: 2011-12-29
Redaktör: Maria Kearsley