Se karta
Platsen har fått sitt namn efter Bernhard A Nilsson. I parken ser man husgrunder från familjen Nilssons sommarvilla, som uppfördes på 1880-talet. Gamla syrenbuskar och terrasser vittnar om ambitiöst anlagda och tidstypiska trädgårdar.
Industrialiseringen av Stockholm var enormt expansiv andra hälften av 1800-talet. Mängder av arbetskraft flyttade in från landsbygden till Stockholm. Staden blev allt trängre och smutsigare. Den framväxande och nyrika medelklassen sökte då lantliga andningshål i stadens utkanter.
Ångsluparnas alltmer frekventa rutter gjorde det möjligt att hitta ett avskilt paradis, t.ex. någonstans utmed Edsvikens stränder och som här vid Stockby gårds ägor.
De gamla husgrunderna i parken visar att Bernhard A Nilsson och och hans familj byggde sitt sommarnöje med utsikt över Värtan.
Det berättas att hela familjen flyttade till sommarvillan i juni. Man tog med sig tjänstefolket och flyttade halva bohaget från stan, t.o.m. pianot fick följa med. Sommarmånaderna idkade familjen intensivt semesterliv, ofta med många besök av släktingar och vänner.
Husfadern Bernhard A Nilsson pendlade till sitt arbete i veckorna. Resan med de reguljära ångsluparna Värtan eller Najaden tog ca 2 timmar från Strömkajen till Stocksund.
På 1890-talet började Stockby AB att förverkliga planerna på Stocksund, villastaden på landet. Attraktiva villor byggdes och Bernhard A Nilsson med familj bodde inte så ensligt längre.
Åren gick och Bernhardsberg förföll. Kommunen tog över husen och använde dem som nödbostäder.
Tomterna i Stocksund var mycket attraktiva. Landskapet var omväxlande skog och åkermark. Ibland skärgårdsliknande med bredare dalgångar omgivna av brantare bergkullar.
Det var smidigt att resa till och från arbetet i stan. Det tog cirka tjugo minuter till Engelbrektsgatan med Djursholmsbanan (DjB) från Stocksund.