Hansine Pellbäck

Hur började allt, hur hittade du till fiolen?

Egentligen började min musikresa redan innan jag var född. Det handlar lite om hela min familj också.

Till en början var vi nog mer präglade av idrott än av musik. Mina storebröder höll på mycket med sport och ingen spelade stråkinstrument. Men så fick min bror Lucas en stark känsla av att han ville sjunga. Han började i gosskören, så småningom också dom andra bröderna och även pappa och sakta började musiken ta större plats i familjens liv. Så när jag föddes blev konserter och repetitioner en självklar del av vardagen.

Det jag har hört är att jag alltid sjöng med. Jag var med på konserterna i publiken och mamma fick ofta gå ut med mig, för jag började sjunga med och var alldeles för högljudd.

Efter hand började mina bröder spela piano och musiken växte sig allt starkare inom familjen. Men just fiolen var det ingen som spelade. Ändå var det dit jag drogs.

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag fastnade för just fiolen. Men det mamma och resten av familjen brukar säga är att varje gång vi var på en konsert där någon spelade med orkester eller fiol så frågade jag alltid om jag fick prova. Jag drog alltid med mamma till dem som spelade stråkinstrument och sa att jag ville spela fiol.

När jag var fem år kom vi i kontakt med en fiollärare och jag började på Lilla Akademien. Sedan dess har fiolen varit en självklar del av mitt liv. Kanske var det helt enkelt så att fiolen hittade mig lika mycket som jag hittade den.

Vad betyder fiolspelandet för dig idag? 

Det betyder väldigt mycket på många plan. Jag tror egentligen inte att det går att sammanfatta på ett enda sätt.

När jag spelar går jag på något sätt in i ett annat tankesätt. Inte en annan värld, det låter väldigt överdrivet, men ett annat sätt att tänka. På ett sätt glömmer man allt som händer runt omkring. Man känner sig alltid bra när man har övat eller spelat konsert.

Det finns speciella tillfällen när man verkligen märker vilken betydelse musiken kan ha för andra. När jag spelar på till exempel äldreboenden ser jag hur det kan lyfta människor eller hjälpa dem. Det är otroligt att få vara med om att göra det för någon annan också, inte bara för sig själv. Att musiken faktiskt kan hjälpa någon eller göra deras dag bättre.

Och efter konserter kommer människor ofta fram och berättar om sina upplevelser. De känns aldrig som främlingar då. Om det har varit en bra och lyckad konsert är känslan att vi faktiskt har varit med om någonting tillsammans. Mitt mål är att jag inte står där på scen helt separerad från dem som lyssnar.

Det blir någonting mer än att bara stå och spela. Det blir en upplevelse, både för mig själv och förhoppningsvis också för dem som lyssnar och tar del av det jag skapar.

Vilket råd skulle du ge till någon ung som funderar på att börja spela ett instrument?

Jag tror faktiskt att mitt viktigaste råd är väldigt enkelt: börja. Det kanske inte låter som det mest hjälpsamma svaret, men jag tror verkligen att det är så. Börja och se vad som händer!

Jag hade tur som fastnade för ett instrument redan innan jag började spela. Men så ser det inte ut för alla. Många provar olika instrument innan de hittar rätt. Man kanske börjar med ett och efter ett tag inser att man egentligen trivs bättre med ett annat, jag tror att musicerandet ofta öppnar nya dörrar.

Det viktigaste är nog att våga börja. Man behöver inte veta exakt vart det kommer att leda. Ibland räcker det att vara nyfiken och ge sig själv chansen att prova. 

Vad betyder kulturstipendiet för dig?

För det första är det otroligt kul, och tusen tack. Det är väldigt roligt!

Det som betyder mest är nog att stödet kommer från den plats jag kommer ifrån. När man studerar (vid Pre-College-programmet på Mozarteum i Salzburg och deltar i det särskilda talangprogrammet Leopold Mozart Institute for Highly Gifted Students) och spelar på andra håll är det fint att känna att man fortfarande har kvar sin bas hemma. Jag gör fortfarande ganska många konserter här, och det är väldigt roligt att komma tillbaka och känna att människor tycker om att lyssna, även om jag inte är här lika mycket längre.

Sedan hjälper stipendiet förstås också rent praktiskt. Fiol är dyrt, det är nya stråkar, instrument, resor och mycket annat. Det är inte det viktigaste, men det betyder också mycket.

Det är nog viktigt att man behåller den där basen, där man kommer ifrån på något sätt. Att man inte tappar bort den, utan att den finns kvar. Det är väldigt fint.