Sjukdomar och skador på träd

Sjukdomar på tallar, rönn och sälg

Törskatesvamp (Cronartium flaccidum)

En parasitsvamp som angriper tallar och orsakar stora skador på både unga och äldre träd. Svampen sprider sig via sporer och behöver både tall och ett alternativt värdväxtslag, ofta rönn eller sälg, för att fullborda sin livscykel.

Angripna tallar syns ofta med en död topp, ibland bara den översta metern, men ibland vidare angrepp ner längs med stammen. Angreppen kommer oftast på redan stressade träd som kanske fått delar av sitt rotsystem avgrävt tidigare eller utstått svår torka under en riktigt varm sommar med låga grundvattennivåer, som 2018. Om toppen på tallen redan dött in går det inte att skära bort döda delar och på så sätt att bli av med svampen. Om det inte föreligger uppenbara risker, låt den döda veden i toppen vara kvar, den bidrar också till biologisk mångfald genom att bli boplats åt insekter som gynnar fågellivet. Den torra, soliga exponeringen gör den till ett attraktivt läge för insekter. Ofta har den också tappat sitt vindfång då den inte har barr kvar.

Tallar i parkmiljö med denna problematik observeras men sparas så länge de inte utgör en fallrisk.

Sjukdomar på ek

Bruna löv

Ekar (Quercus robur) kan få bruna löv av flera olika orsaker, särskilt under sensommaren och hösten. De vanligaste anledningarna i Danderyds kommun är:

Naturlig höstfärgning – Precis som andra lövträd får eken bruna löv när den förbereder sig för vintern.
Torka – Långvarig torka under sommaren kan stressa trädet och leda till att löven vissnar i förtid.
Svampsjukdomar – Exempelvis ekmjöldagg eller vissnesjuka kan orsaka bruna fläckar eller förtida lövfällning.
Insektsangrepp – Skadedjur som ekvecklare eller bladlöss kan påverka bladens färg och hälsa.
Markförhållanden – Dålig dränering eller kompakterad jord kan påverka trädets näringsupptag och ge bruna löv.

Bruna löv på ek beror ofta på ekvecklare

Under sensommaren kan ekar (Quercus robur) få bruna och vissna löv, vilket ofta beror på angrepp av ekvecklare, en liten fjäril vars larver lever av ekens blad. Det finns flera arter av ekvecklare och de är vanligt förekommande. Larverna spinner samman bladen och äter upp bladvävnaden inifrån, vilket ger ett brunt, torkat utseende.

Angreppen är inte livshotande för trädet, men påverkar framförallt dess utseende men delvis också tillväxt, om de återkommer år efter år. Ekvecklarens larver är en viktig proteinkälla för småfåglar, och när träden ser bruna ut påminner vi oss om hur mycket det bidrar till ekosystemet och födosökande fåglar. Trädet återkommer med nya fina löv nästa vår.

Kommunens parkavdelning följer utvecklingen och bedömer behovet av åtgärder i offentliga miljöer. Privatpersoner som är oroliga för sina ekar kan kontakta en arborist eller trädgårdsexpert för rådgivning.

Almsjukan

En aggressiv svampsjukdom som drabbar alla svenska almarter och har funnits i Sverige sedan 1950-talet. Den orsakas främst av svampen Ophiostoma novo-ulmi, som sprids via rotkontakt eller av almsplintborren – en liten skalbagge som för med sig svampens sporer från träd till träd.

Sjukdomen är utbredd över hela almens svenska utbredningsområde, inklusive Mälardalen, och har lett till omfattande skador på almbeståndet.

Så känner du igen almsjukan:

Hela grenar vissnar plötsligt under sommaren ("flaggning")
Bladen blir gula, sedan bruna och faller av i förtid
Mörka missfärgningar i veden under barken
Trädet dör ofta inom ett till två år efter infektion

Om du misstänker att en alm på din fastighet är sjuk, kontakta arborist eller trädgårdsrådgivning. Bekämpning sker genom att snabbt ta bort och förstöra smittade träd. I vissa fall används även vaccination, men metoden är ganska kostsam och kräver årlig upprepning. Park och gatuavdelningen bevakar sjukdomens framskridande varje år med en alminventering.