Modersmål och minoritetsspråk

Elever som har ett annat modersmål än svenska kan få modersmålsundervisning i grundskolan och gymnasieskolan samt i grundsärskolan och gymnasiesärskolan.

Modersmålsundervisning erbjuds från årskurs 1. Enligt skollag och läroplan ska förskoleklassen arbeta med flerspråkiga elever på motsvarande sätt som förskolan.

För att ha rätt att delta i modersmålsundervisning ska det aktuella språket vara ett levande språk som används dagligen hemma. Minst en av föräldrarna ska ha språket som sitt modersmål. Det vill säga, det är inte tillräckligt att det bara är ett språk som familjen behärskar väl. Adopterade barn med annat modersmål än svenska kan också ha rätt till modersmålsundervisning. Det är rektor som fattar beslut om eleven har rätt till modersmål.

Det ska finnas minst fem elever i kommunen som ska läsa språket för att undervisningen ska kunna starta. Detta gäller dock inte de nationella minoritetsspråken.

En förutsättning för att en elev ska erbjudas möjligheten att läsa ett modersmål är att eleven går på en skola som följer den svenska läroplanen.

Nationella minoritetsspråk

De nationella minoritetsspråken är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska. För dessa språk skiljer sig reglerna åt och det finns inte samma krav som för övriga modersmål.

Huvudmannen är skyldig att anordna undervisning i ett nationellt minoritetsspråk om en elev vill få undervisning i det och det finns en lämplig lärare. Det finns inte några krav på att språket ska vara elevens dagliga umgängesspråk eller att eleven har grundläggande kunskaper i språket.