Eneby gårds historia

Gravarna har efterhand förstörts under trista omständigheter varav  flera i sen tid. En av de sista som var kvar var den tidigare nämnda graven i kvarteret Violen.

Däremot gjordes i Eneby en utgrävning som i sig är ett stycke kulturhistoria, eftersom den utfördes av en amatör redan år 1833! Detta vet vi eftersom utgrävarens livfulla redogörelse påträffades av en slump år 1945, skrynklig och smutsig, i en gravurna i Historiska museets magasin.

Orsaken till utgrävningen var den ständiga utvidgningen av åkermark. Ägaren använde gravfältet som betesmark, men trodde att där fanns djupare matjord (!) och att marken skulle ge större utdelning som potatisåker. Planerna nådde den fornminnesintresserade löjtnanten och sedermera hovjägmästaren F A Schürer von Waldheim. Han företrädde en helt modern antikvarisk syn och startade genast en undersökning "innan ett af Torparen företaget odlingsarbete skulle förstöra hvad som möjligen kunde finnas har af antiqvariskt intresse".

Löjtnantens redogörelse

"Högen No 1. Sedan jag utsett den största och redigaste högen som lofvade att gifva det mest afgörande resultat började jag aftaga den öfversta jordskorpan på spetsen och på en mot söder gående remsa af circa 6 qvarters bredd. Genast under ytan träffades stora oformliga, och utan ordning lagda stenar, samt deremellan matjord och half-förmultnade rötter hvilket förhållande fortfor, till dess jag hunnit ungefär 10 tum nära den omgifvande jordytans höjd, då hastigt stenarna antogo på sin nedåt vända sida ett sotigt utseende, samt voro till en del af eld så skadade att de sonderföllo i skifvor eller smulor, äfven visade sig några mindre benskärfvor.

Spaden bortlades nu och jag började med händerna varsamt bortskrapa den svarta jorden och upplyfta stenarna, hvarunder jag hittade en jernnagel omgifven av flera linier tjock rostbeläggning. Nu märkte jag att en svart jordrand sträckte sig från nordost till sydvest med en bredd af ungefär en aln, hvarföre jag äfven gaf gräfningen denna direction, samt fann dervid flera mer eller mindre af rost angripna jernnaglar.

Sedan den svarta jorden till hela sin längd, omkring 3 1/2 aln, var blottad, utvidgade jag gräfningen på sidorna derom, då jag vid upplyftandet af en stor sten varseblef att den hade betäckt en lerkruka som nu kom i dagen och befanns till ställning och innehåll såsom följer: Hon låg lutande i 30 à 40 graders vinkel och var af den öfver liggande stora stenen något sammantryckt, men syntes hafva varit af ovanligt starkt gods, emedan de stycken som befunnos oskadade, med lätthet läto handtera sig utan att gå sönder.

Emellan och starkt fästad vid krukans botten och sidor befanns en svart materia, utan lukt eller särdeles smak samt uti sitt fugtiga tillstånd helt slipprig då den gnuggades emellan fingrarne. Denna materia syntes hafva fyllt krukan på hvars botten låg i massan inbäddad, en brynsten, men intet enda ben. Utom några jernnaglar fann jag ingenting öfrigt af märkvärdighet. Hvad som således blef hittadt och härmedelst insändes voro:

• 1mo En lerkruka i stycken hvaraf betydligt fattas. I marginalen: Obs. Denna har det lyckats mig att hopsätta och med lim sammanfoga, hvarvid dock förekommit, att delarne som i jorden genomfiugt voro starkt utvidgade, nu efter torkandet så starkt sammandragit sig, att på flera ställen äro öppningar, hvilka icke, oagtadt den möjligt starkaste sammantryckning, kunnat afhjelpas.
• 2da En brynsten.
• 3tio En nästan oskadad sköldnagel.
• 4to Flera hela eller söndriga men af rost mycket angripna jernnaglar.
• 5to Ett paquet innehallande prof af den i krukan befinteliga svarta materian.

6to Trenne väl bibehållne små hakar eller krokar af jern. ." etc.
Järnkrokarna kan ha varit beslag till ett skrin eller liknande. Den "svarta materien”, var kanske rester av mat som den döde fått med sig i graven. Det är inte ovanligt att man i gravar t ex hittar stycken av förkolnat bröd. Ytterligare fyra gravar öppnades. I två av dem gjordes ytterligare fynd, bland annat krukskärvor, ett bryne, järnspikar och oidentifierbara järnfragment, ett bronssmycke och bronsringar, kanske till en prydnadskedja. Uppenbarligen handlar det om yngre järnålder .

Rapporten och fynden presenterades 1834 för Kungliga Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien. I deras handlingar berättas att " Akademien som med nöje afhört dessa anteckningar, beslöt att såsom bevis på sin uppmärksamhet, meddela bemälde Herr Lieutenant en af Akademiens jetoner". Fynden fick inventarienummer 624, men har tyvärr förkommit.