Ösbys historia
Gravfältet vid Ösby tillhör de fornlämningar i Danderyd som fått mest uppmärksamhet. Gravarna är belägna i kvarteren Tor och Balder, på ömse sidor om Dahlbergsvägen, söder om Stenbocksvägens början. De lättast synliga anläggningarna ligger i ridhusets hage. Förmodligen har de tidigare utgjort ett sammanhängande område.
Ett tiotal gravar har tagits bort efter undersökning. Man kan idag fortfarande se en kvadratisk och cirka 25 runda stensättningar.
En utgrävning 1964 omfattade nästan 500 kvadratmeter. Alla gravar med fynd var brandgravar. Dateringarna var yngre järnålder. Fynden utgjordes främst av kol, brända ben och krukskärvor. Dessutom påträffades ornerade benfragment, glas- och glasflusspärlor, fragment av en torshammarring och en förkolnad men välbevarad liten brödkaka.
Den mest anmärkningsvärda upptäckten var nog att det under ett par av gravarna fanns rester av en husgrund. Byggnaden var 20-25 meter lång och 9 meter bred. Inuti husgrunden syntes ett stort antal stolphål efter de stockar som burit upp taket. Däremot saknades en central härd. I husgrunden hittades spår efter metallhantering. Dessutom hittades ett kilformigt bronshänge, en hästbrodd (?), krukskärvor och järntenar. Vid grävningens slut lämnades husgrunden frilagd och är nu lätt att upptäcka i den betade hagen.
Östra byn
Namnet Ösby (östra byn) syftar på den tidigare bytomten på höjden vid Agnevägen. Denna övergavs mot slutet av 1800-talet. Läget är dock inte ursprungligt. Under järnåldern låg bebyggelsen sannolikt i anslutning till gravfältet.
På äldre kartor har man nära gravfältet markerat några "dagsverkestorp". En tänkbar förklaring är att godset Djurholm avhyst bönderna och i stället brukat jorden med hjälp av torpare. Det var en vanlig utveckling under främst 1600-talet.
Den gamla båten
Ytterligare ett anmärkningsvärt fynd har gjorts i området. 1924 påträffades nära Ösbysjö
ns strand en urholkad stockbåt av ek. Den är nästan tre meter lång och 70-80 cm bred. Bottnen är flat både in- och utvändigt och stävarna är rundade. Genom pollenanalys daterades båten till tiden runt 1100-talet.
Efterhand kom båten att förvaras i ett magasin tillhörande Djursholms stad och glömdes mer eller mindre bort. Kasserade möbler staplades runt om den, springor i väggar och tak åstadkom en irreparabel rötskada i ena änden. Stockbåten "återupptäcktes" i samband med en arkeologisk utställning som visades i kommunens Galleri Viktor 1987.
Den trots allt välbevarade båten rengjordes då varsamt, ställdes ut och besiktigades även av Sjöhistoriska museet. Tyvärr lyckades man efter utställningen inte hitta någon ny förvaringsplats för detta det äldsta föremålet i kommunens ägo. Båten står kvar i magasinet, nu något mera skyddad än förut, men fortfarande utom räckhall för andra besökare än de vandaler som då och då tar sig in i byggnaden.