Krisberedskap i Sverige
Det svenska samhällets krisberedskap ska skydda befolkningens liv och hälsa, garantera att samhället fungerar och har förmågan att upprätthålla grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.
Vi har alla ett ansvar för att samhället ska vara tryggt och säkert. Kommuner, landsting och myndigheter har ett ansvar för sin egen verksamhet – i vardagen såväl som i kris. Det ansvaret har även privata företag. Av den anledningen är det viktigt med samarbete och så kallad privat/offentlig - samverkan. För att samhället ska kunna fungera så bra som möjligt är det även viktigt att du själv tar ansvar för din egen trygghet och säkerhet.
Hjälpa andra
Om du vill har du dessutom möjlighet att hjälpa andra i en kris genom att till exempel gå med i olika frivilligorganisationer som finns i Danderyd. Du kan läsa mer om de frivilligorganisationer som verkar i Danderyd under Krisberedskap i Danderyds kommun.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har i uppgift att utveckla och stödja samhället i att hantera olyckor och kriser. Det betyder inte att MSB tar över andras verksamheter, men skulle det behövas så hjälper MSB självklart till.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)
Tre principer för svensk krishantering
Svensk krishantering bygger på tre principer – ansvarsprincipen, likhetsprincipen och närhetsprincipen. De förklarar ansvar och roller före, under och efter en kris.
Ansvarsprincipen
Grunden i svensk krishantering är ansvarsprincipen. Den betyder att alla som har ansvar för en verksamhet i vardagen även har ansvaret om det blir en kris. Exempelvis har kommunen ett ansvar för sina medborgare i vardagen och har det också under en kris. I ansvaret ligger även att kommuner och andra viktiga aktörer hjälps åt för att de tillsammans ska kunna hantera händelsen på ett bra sätt.
Likhetsprincipen
Under en kris ska verksamheten fungera på liknande sätt som i vardagen så långt det är möjligt. Detta kallas likhetsprincipen. Verksamheten ska också, om det är möjligt, skötas på samma plats som i vanliga fall.
Närhetsprincipen
Med närhetsprincipen menas att en kris ska hanteras där den inträffar och av dem som är närmast berörda och ansvariga. Det är alltså i första hand den drabbade kommunen och det aktuella landstinget som ansvarar för att hantera krisen. Om kommunen inte klarar av att hantera krisen på egen hand finns det extra stöd att få av länsstyrelsen eller staten.
Sektors- och områdesansvar
I det svenska krishanteringssystemet finns så kallade sektors- och områdesansvariga aktörer. Dessa aktörer ansvarar för att hjälpas åt inför och under en kris.
Olika aktörer i samhället är beroenden av varandra, vilket blir tydligt om en kris inträffar. Vid dessa tillfällen krävs det att statliga myndigheter, kommuner, landsting och näringsliv kan agera tillsammans. Sektorsansvar innebär att varje myndighet och organisation ansvarar för sitt eget verksamhetsområde i vardagen såväl som under en kris. Till exempel ansvarar Energimyndigheten för trygg energiförsörjning i Sverige och Trafikverket för vägar och järnvägar.
Geografiskt områdesansvar
Det kan vara bra att samordna de olika sektorernas arbete inom varje geografiskt område. Det är där som geografiskt områdesansvar kommer in. Kommunerna, länsstyrelserna och regeringen är geografiskt områdesansvariga. Till exempel ansvarar Danderyds kommun för sin lokala verksamhet såsom skola, vård och äldreomsorg inom kommunen. Stockholms länsstyrelse ansvarar för verksamheten inom länet och regeringen för Sverige som helhet.
De områdesansvariga ska också samordna informationen till allmänheten vid en kris. Däremot övertar de inte ansvaret från någon annan. Myndigheter och organisationer behåller sitt ansvar inom sitt verksamhetsområde.
Samverkansområde
Svensk krishantering bygger på samverkan, vilket innebär att olika aktörer hjälps åt inför och under en kris. Samverkan sker mellan olika myndigheter och kommuner såväl som mellan företag och frivilligorganisationer, eftersom ingen ensam kan avvärja eller hantera en kris.
En typ av samverkan sker inom de så kallade samverkansområdena (SO) där utpekade myndigheter är indelade i olika grupper och där varje grupp är ansvarig för krisberedskapen inom sitt samverkansområde.
De olika samverkansområdena
- Teknisk infrastruktur (SOTI)
- Skydd, undsättning och vård (SOSUV)
- Geografiskt områdesansvar (SOGO)
- Ekonomisk säkerhet (SOES)
- Transporter (SOTP)
- Farliga ämnen (SOFÄ)
Syftet med samverkansområdena är att tillsammans med berörda aktörer komma fram till hur krisberedskapen inom ett område och mellan områden bör och kan stärkas. Ansvariga ska se till att bland annat näringsliv, frivilligorganisationer och andra aktörer kommer med i arbetet som sker inom samverkansområdena.